Idag räknas Skogskyrkogården till en av den moderna arkitekturens viktigaste skapelser och finns dessutom upptagen på Unescos världsarvslista.
En unik begravningsplats
Historien om Skogskyrkogården har sin begynnelse i början av 1900-talet då det stod klart att Stockholms begravningsplatser inte räckte till utan måste utökas. Stockholms stadsfullmäktige beslöt att en ny kyrkogård skulle byggas söder om den dåvarande Södra begravningsplatsen i nuvarande Enskede.
Dåtidens begravningsplatser brukade utformas som ”De dödas trädgårdar” med storslagna parker, alléer och pampiga gravar som ett slags manifest till de döda. Stadens kyrkogårdsnämnd hade en strävan att komma bort från detta ideal och istället skapa en begravningsplats som hade landskapet som utgångspunkt.
Nytt ”tänk”
Kyrkogårdsnämnden utlyste därför 1914 en internationell arkitekttävling där de tävlande skulle ta vara på områdets topografi och skog. Men de tävlande fick för den skull inte göra avkall varken på överskådligheten eller den arkitektoniska formen och den konstnärliga utsmyckningen. Allt måste harmonisera. Området skulle också vara lättorienterat för besökaren.
Totalt 53 förslag kom in varav några från föregångslandet Tyskland. Men på grund av det första världskriget var de flesta inhemska och de allra flesta gick också direkt i papperskorgen. De hade över huvud taget inte förstått ”tänket” bakom den nydanande kyrkogården.
Första pris gick istället till de 30-åriga arkitekterna Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz. Deras tävlingsförslag ”Tallum” var det enda som gjorde den nordiska skogen till huvudupplevelse. Ändå måste deras förslag omarbetas en hel del innan utbyggnaden av Skogskyrkogården kunde börja 1917.
Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz
Framstående konstnärer
Foto: Susanne Hallmann.
Under de kommande två decennierna växte den unika begravningsplatsen fram. På den tallbevuxna rullstensåsen skapade de båda arkitekterna ett heligt landskapsrum med flera kapell arrangerade i samspel med naturen. Själva gravplatserna ordnades i kvarter inne i tallskogen.
Landskapsarkitekt var Lewerentz som också skapade meditationsplatsen Almhöjden, Skogskyrkogårdens minneslund och Uppståndelsekapellet. Asplund ritade övriga kapell och byggnader.
Några av Sveriges främsta konstnärer medverkade också till den konstnärliga utsmyckningen, bland annat Sven "X:et" Erixson, Carl Milles och Otte Sköld.
Harmonisk enhet
1940 hölls en storslagen invigning av Skogskyrkogårdens krematorium med tre tillhörande kapell – Trons, Hoppets och Heliga korsets kapell.
Den unika begravningsplatsen var nu fullbordad. Den bildade en harmonisk enhet av natur, arkitektur och konstnärlig utsmyckning – helt olikt de stora städernas begravningsplatser med ändlösa rader av monument.
Bänk utanför Skogskrematoriet. Foto: Susanne Hallmann.
Bara fyra månader senare dog Gunnar Asplund. Lewerentz var också borta från Skogskyrkogården efter att bryskt ha avskedats några år tidigare. På sätt och vis var detta det något tursamt. Därmed kunde Skogskyrkogården ”frysas” i sin originaltappning och eventuella krav på anpassningar till nutiden kunde avfärdas.
Resultatet blev att allt in i minsta detalj fortfarande är bevarat enligt de gamla ritningarna. Lewerentz återupptog senare samarbetet med Skogskyrkogården och ritade bland annat minneslunden.
Omistligt kultur- och naturarv
Det var också det som gjorde att Skogskyrkogården 1994 kunde upptas på Unescos världsarvslista över omistliga kultur- och naturmiljöer för hela mänskligheten. Utnämningen till världsarvslistan innebär att Skogskyrkogården ska vårdas och bevaras för framtida generationer.
Motiveringen var att Skogskyrkogården är ett framstående exempel på hur arkitektur och ett formgivet kulturlandskap från vårt århundrade sammansmälts till en kyrkogård. Den har haft stort inflytande på utformningen av kyrkogårdar i hela världen.
Skogskyrkogården blev då det andra kulturarvet från 1900-talet. Övriga kulturarv var betydligt äldre.
