Bakgrund
I slutet av 1800-talet fick Stockholms stad ansvar för nya begravningsplatser i kommunen. År 1895 blev Södra begravningsplatsen färdig. Det är bara i Stockholm och Tranås i Småland som en kommun har ansvar för begravningsplatser. I resten av landet är det den kristna Svenska kyrkan som ansvarar för kyrkogårdar och begravningsplatser.
Under tidigt 1900-tal fick Stockholm många nya invånare. Då behövdes mer mark för gravar. Stockholms stad beslutade att göra Södra begravningsplatsen större. Staden beslutade också att hålla en tävling för utformningen av det nya området.
Tävlingen
På hösten 1914 presenterade staden en idétävling för den nya begravningsplatsen. De ansvariga tänkte helt nytt kring formgivningen av platsen. Den viktigaste tanken var att besökaren skulle kunna uppleva att liv och död ständigt pågår, som en evig process, liv-död-liv.
Uppdraget i tävlingen var bland annat även:
- Platsen ska vara estetisk och konstnärlig.
- Området ska vara värdigt, utan monument och med lika stora gravar för alla.
- Skog och natur ska bevaras så mycket som möjligt.
Inspiration till de nya idéerna kom från olika håll: romantiken på 1800-talet, modern formgivning och även tankar om jämlikhet.
Tävlingen lockade många arkitekter och landskapsformgivare och staden fick in många förslag. De unga arkitekterna Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz vann med sitt förslag ”Tallum”.
Under 1910-talet var det svåra ekonomiska tider. Bland annat därför fick arkitekterna göra om och förenkla sitt förslag flera gånger. Först år 1917 kunde bygget av landskapet börja.
